Anhörigas betydelse för den bipoläre kan inte nog betonas!

För många kan en anhörig eller närstående person bli något av en livförsäkring - en person att hämta stöd, hopp och motivation från, och som också kan hjälpa till vid tecken på försämring. Livet som anhörig är svårt och krävande. Det är inte lätt att se sin kära förändras från en skepnad till en annan; från sitt vanliga jag till negativ, ältande och kanske anklagande; eller till uppvarvad, intensiv, överaktiv och kanske insiktslös. Många anhöriga vittnar om svårigheter att veta hur de ska bete sig i dessa perioder. Man vill vara ärlig, men ändå inte starta konflikter. På så vis kan livet som anhörig ibland upplevas som en balansgång på skör lina. Genomlidna sjukdomsepisoder kan lämna ärr i förhållandet och på allvar skada tilltron och tilliten. Det är därför viktigt att ge anhöriga, och inte minst barnen, möjlighet att bearbeta sina känslor och upplevelser relaterade till sjukdomsperioder. Detta, kombinerat med kunskap om sjukdomen, kan vara en läkande kraft i förhållandet – och till stort stöd inför framtida eventuella insjuknanden.

Just upplysta och engagerade anhöriga är en oerhörd tillgång. Men även det bästa kan bli det godas fiende. Det gäller att finna en balans med ett lagom stort deltagande; det är inte bra med kritiska, fientliga eller överbeskyddande nära.

Många anhöriga och vänner till personer som har en bipolär sjukdom är beundransvärt skickliga i att upptäcka tidiga symtom och i att sedan hantera den uppkomna situationen. Andra är så pressade av händelseutvecklingen att de har svårt att vara tillräckligt kyliga för att kunna fungera som objektiva iakttagare.

De som är närstående har ovärderliga möjligheter att göra iakttagelser som leder till att nya sjukdomsperioder upptäcks mycket tidigt, men de står också mitt uppe i en känslostorm och i betydande svårigheter. Som anhörig till en person som har en bipolär sjukdom har man att samtidigt inta två positioner.

Man ska under de symtomfria perioderna kunna reagera på t.ex. känsloutbrott och orättvisa kommentarer så som man reagerar på sådant från helt friska människor. Man ska kunna ha dispyter på ett normalt sätt. Men samtidigt ska man kunna vara beredd att snabbt upptäcka det som kan vara ett sjukdomssymtom och ta upp det på ett sakligt sätt och då följa väl uppgjorda rutiner.

De som lyckas bäst med det, är de som under symtomfria tider lever i ett känslomässigt klimat som inte är särskilt intensivt. Svårigheterna är stora och ingen kan undvika att göra fel eller att hamna i situationer där känslorna tar överhanden. Man kommer inte ifrån en lärotid som kan bli både lång och slitsam. Man måste lära sig mycket om sjukdomen för att ha en chans att dra en klar och bestämd skiljelinje mellan den person som man står nära och hans eller hennes sjukdom. Man måste lära sig vad man ska göra i olika stadier av sjukdomen.

Vid nya sjukdomsperioder ska man bete sig ganska så stereotypt enligt i förväg utstakade rutiner. Och man måste ha kommit överens om vilka rutiner som man ska följa i olika situationer. Under tider då den sjuke är fri från symtom gäller inte dessa rutiner. Då ska man visserligen undvika sådant som kan utlösa nya perioder, men i övrigt ska man vara mån om att leva ett normalt liv.

I familjeterapi betonas vikten av normaliserat "emotionellt klimat" i hemmet, framför allt genom förbättrad konflikthantering, kommunikation och tolerans. Det är aldrig bra att använda sjukdomen som slagträ vid konflikter. Likaså är det viktigt att skilja på sak och person. Det är ju beteende och händelser till följd av sjukdomen som oftast orsakar problemen. I strävan att förbättra kommunikationen hemma kan man arbeta med att bättre uttrycka positiva känslor, lyssna aktivt på varandra, uttrycka önskemål på ett positivt sätt.

Eventuell kritik ska riktas mot specifika beteenden, inte som personliga attacker.

För att få ytterligare kunskap om den bipolära sjukdomen och hur andra hanterar liknande situation så kan en anhörigutbildning i bipolär sjukdom vara bra att genomföra.

Denna hemsida är framtagen av en lekman med syfte att övergripande sammanställa kunskap kring bipolär sjukdom. Innehållet är inte faktagranskat av medicinsk expertis. Texten är hämta från källor som böcker, Internet, medicinska tidskrifter. Till vissa av följande referenser finns hänvisning i texten. (LH). Häggström L, Bipolärboken - Nya rön och behandlingsstrategier för kliniker (2007). (TF). Tom Fahlén, Informationshäften om bipoär sjukdom(2004). (BR). BipoläR - Nationellt kvalitetsregister för bipolär affektiv sjukdom (årsrapport 2011). Har du synpunkter på innehållet, kontakta gärna mig.