Jobbigt när vänner försvinner

När man blir sjuk så inser man snabbt vilka som är ens riktiga vänner. Många gånger är det som så att flera av dem försvinner, en efter en. De kan inte hantera sjukdomen man har eller att man inte är riktigt samma person som förr. Många av mina vänner har försvunnit, tyvärr, men då är de inte riktiga vänner heller. Det jobbiga är att snart försvinner en till, men det beror på flytt till Helsingborg, inte för att hon inte längre vill vara min vän. Det är lite trist, för hon har kunnat stötta mig bra i min sjukdom.

Funderar på att skaffa en vän med hår!

Ja, det kanske låter kul, en vän med hår. Men jag tänker husdjur. En hund eller en katt kanske vore något. Så att man inte känner sig lika ensam. Sällskap av djur har ju även visat sig vara positivt för många olika sorters sjukdomar. Frågan är om en hund funkar, den har ju behovet att få komma ut med promenader, och inte säkert att jag orkar det varje dag. Så kanske det är bättre med en katt? Jag har en granne som har en hund, man kanske kan få låna den ibland och testa på. Men en vän av det håriga slaget vore trevligt och mysigt med, en vän att krama när det känns som allra svårast är ju inte fel att ha!

19 jul 2018