Alla tänker på döden ibland men när ångesten sätter in så händer det jag tänker mer på att dö, och att det kanske skulle vara lika bra att det hände så att allt blev lugnt och skönt. Jag gör ingen hemlighet av att jag är sjuk, och en del av den sjukdomen är att jag vissa dagar mår riktigt riktigt dåligt. Det är inget jag döljer, utan lyfter upp så att det går att prata om det istället. Jag har en stödperson jag ringer de dagarna som det är värst och det är skönt att prata med honom. Hade en lite tyngre period för ett par veckor sedan och ringde till honom för att lufta mina tankar om döden. Han chockade mig lite...
Han frågade rätt ut om jag hade gjort upp några planer för begravningen. Han fortsatte med att säga att det ju inte är så schysst att lämna anhöriga med allt det jobbet. Han frågade om jag ville ha en kyrklig eller borgerlig begravning till exempel och det kunde jag ju inte svara på. Efter cirka 10 minuter med honom mådde jag mycket bättre igen, och jag är så glad att han finns! Men han fick mig att tänka till på hur jag faktiskt skulle vilja ha det den dagen jag faktiskt går bort. Vill du veta mer om hur en icke-kyrklig begravning går till? Klicka här: Så fungerar en borgerlig begravning. Och det är nog så jag vill ha det, efter ett långt och lyckligt liv!